Tillbaka på ruta ett... Trodde inte att jag skulle skada mig själv fysiskt igen, men om mina s.k "stämningstabiliserande" läkemedel inte gör det de ska så är det väl bara en tidsfråga.

 Endorfiner skulle finnas på flaska, finns inget bättre smärtlindrande varesej det gäller psykisk eller fysisk smärta. Dessutom är det ju så lätt att administrera sig själv en dos.

Tror att jag behöver något som lyfter upp mig från de här jävla dalarna jag hamnar i, vad vet jag inte, men det finns säkert någonting där ute. Är bara så trött på att som patient be om läkemedel av min läkare, men som en av de många sköterskor jag träffat sa: "Just nu självmedicinerar du, när du hittar rätt kombination av läkemedel kommer du må så bra att du inte ens kommer vilja ha morfinet eller dina andra dämpande grejer..."  Det är väl delvis den frasen som ger mig styrka att fortsätta kampen, men det känns som om jag provat allt redan.

Är så trött på att jag negligerar de som bryr sig och finns runt omkring mig, vänner, familj o.s.v Vet att ni bryr er, men det spelar inte någon roll hur många gånger jag får höra att jag måste ta ansvar och göra det som förväntas av mig, det får mig bara att må sämre. Känns ungefär som ett knivhugg varje gång... Lägger snart in mig igen, klarar uppenbarligen inte av livet såhär.

Tack för att ni läser min blogg, men låt inte mig inspirera er till något!

Inte riktigt.. Men de två sista har förstört hela fjällresan.

Ont som fan från midjan o neråt samt ryggen.. skulle tränat några veckor innan vi åkte >_<

Citodonen är slut, har 4x0,5mg iktorivil kvar och inga stilnoct.

Orkeslös, rastlös och vill inget annat än bara ligga och lyssna igenom In Flames album och tyna bort.

Har ett starkt sug efter att skada mig själv för att få en dos endorfiner... detta kommer inte att fungera länge till. Smärtan och ångesten styr mitt liv, försöker göra det som förväntas av mig men sviker mina närmaste på nästan konstant basis, gång efter gång... spelar ingen roll vad det är, hur i helvete kunde jag gå från medicinfri till tungt neddrogad på mindre än ett år?

Ska bli skönt att komma hem imorgon.

Är folk verkligen så dumma i huvudet?

Har spenderat helgen i sommarstugan på Bornholm, vilket var skönt... hjälpte mig att få koppla av ordentligt några dagar tillsammans med min morfar samtidigt som man fick perspektiv på saker.

Nu visar det sig att jag behöver behandlas som någon jävla 11-åring och ska gå och lägga mig 23.00 SENAST.. ehm... va?

Det gör jag bara inte, kan inte och vill inte... sover väl när fan jag vill.

Men nähä, då försvann min dator... på min dator har jag min kommande inkomst samt det enda som distraherar mig tillräckligt från skärandet och överdoser...

Jag klarar mig själv, kan inte folk "runt omkring" mig fatta det, jag är inte något jävla rullstolsmongo, jag är inte 3 år och jag kan torka mig i röven själv. 

Nu har jag inget antabus kvar i blodet, så krogen here i come!

Dra åt helvete

Tja, det gick ju lyckat... Fick för mig att sätta ut alla mina mediciner, in med antabus och revia... Fan tänkte jag med? Aja, lyckades iofs få nån influensa skit med feber o så, timing ftw!

Har fan inte kännt av min "riktiga" ångest på länge, fy fan vilket helvete det är... Känns som att ha frossa, hjärtattack, ledvärk och en jävla massa annan skit samtidigt... Hehe, en del av mig vill klara av det, vet att jag klarar mig, vet att jag inte kommer dö, men vad i helvete är meningen med att utsätta sig själv för det? "Lär känna dig själv..." Jo visst, säg det i närheten av mig och jag kommer slita strupen av dig!

Seriöst asså, så jävla trött på att höra hur alla andra klarar av sin ångest och psykogrejer utan mediciner. 

Aja, får iktorivil och stilnoct nu iaf... tar udden av det... Men vilken "grundmedicinering" ska jag ha? Cymbalta funkar ju inte ett skit, får väl gå över till tricykliska eller något.

Längtar nästan tillbaka till halmstad, där östes det ångestdämpande över en... Kommer iofs inte ihåg hälften av tiden jag var inlagd där, men det kanske är lika bra det.

Aja, nu ska jag pissa med röven för 511:e gången idag... önska mig lycka till!

Happ, nu har man satt i sig 6 dagars ranson av Lyrica, Iktorivil, Cymbalta, Stilnoct och Citodon.

Ska till VPM nu och berätta sanningen... Kommer säkert bli tvångsinlagd, haha.

Nej, men seriöst. Vill byta ut mediciner mot något effektivare så jag slipper ta doser som är 6ggr högre än rekommenderade maxdosen :(

Dom kommer säkert göra så att jag får gå dit flera gånger om dagen och få en dos åt gången typ -.-

Aja, har inte sovit inatt iaf... Men tur att man har dator och att det finns vin i kylen.

Ledsen att jag inte bloggar så aktivt, men det är för mycket som händer runt omkring mig nu så jag har inte orken eller lusten att skriva så mycket.

Ha det bra, blir jag inlagd kommer bloggen fyllas varje dag iaf.

MVH

Daniel

Här sitter man på alla hjärtans dag och skriver om sitt jävla mående medans tjejen man älskar ligger i sängen inte många meter härifrån.

Önskar jag kunde rena mig själv från det här mörkret som nästan äter upp vad som finns kvar av mitt JAG. Inte många som förstår hur det är att leva med smärta, ångest och dödslust varenda förbannade dag som går.

Terapi är inget för mig, även om en person skulle ta sig igenom skalet som skapats så skulle han eller hon ge upp, eller ge mig några tips på "avslappningsmetoder" eller att man ska "avleda" det... Hur i helvete ska jag kunna avleda smärtan? Det är en fysisk process som har kärvat i min högra ljumske, inte någon jävla tankeprocess som... Fan, allt jag behöver kan en läkare skriva ut, så jag klarar mig och kan göra det som förväntas av mig. Men icke, har man varit "beroende" en gång så är man stämplad och får klara sig på egen hand.

Vill ha ett liv som är värdigt att leva, den här skiten suger in min själ till de mörkaste av ställen där jag gömmer mig och stirrar in i avgrunden.

Jävla tjat, jag vet. Ville bara testa att skriva av mig lite...

Tack för att ni läste, mer kommer snart!