Tillbaka på ruta ett... Trodde inte att jag skulle skada mig själv fysiskt igen, men om mina s.k "stämningstabiliserande" läkemedel inte gör det de ska så är det väl bara en tidsfråga.

 Endorfiner skulle finnas på flaska, finns inget bättre smärtlindrande varesej det gäller psykisk eller fysisk smärta. Dessutom är det ju så lätt att administrera sig själv en dos.

Tror att jag behöver något som lyfter upp mig från de här jävla dalarna jag hamnar i, vad vet jag inte, men det finns säkert någonting där ute. Är bara så trött på att som patient be om läkemedel av min läkare, men som en av de många sköterskor jag träffat sa: "Just nu självmedicinerar du, när du hittar rätt kombination av läkemedel kommer du må så bra att du inte ens kommer vilja ha morfinet eller dina andra dämpande grejer..."  Det är väl delvis den frasen som ger mig styrka att fortsätta kampen, men det känns som om jag provat allt redan.

Är så trött på att jag negligerar de som bryr sig och finns runt omkring mig, vänner, familj o.s.v Vet att ni bryr er, men det spelar inte någon roll hur många gånger jag får höra att jag måste ta ansvar och göra det som förväntas av mig, det får mig bara att må sämre. Känns ungefär som ett knivhugg varje gång... Lägger snart in mig igen, klarar uppenbarligen inte av livet såhär.

Tack för att ni läser min blogg, men låt inte mig inspirera er till något!