Här sitter man på alla hjärtans dag och skriver om sitt jävla mående medans tjejen man älskar ligger i sängen inte många meter härifrån.

Önskar jag kunde rena mig själv från det här mörkret som nästan äter upp vad som finns kvar av mitt JAG. Inte många som förstår hur det är att leva med smärta, ångest och dödslust varenda förbannade dag som går.

Terapi är inget för mig, även om en person skulle ta sig igenom skalet som skapats så skulle han eller hon ge upp, eller ge mig några tips på "avslappningsmetoder" eller att man ska "avleda" det... Hur i helvete ska jag kunna avleda smärtan? Det är en fysisk process som har kärvat i min högra ljumske, inte någon jävla tankeprocess som... Fan, allt jag behöver kan en läkare skriva ut, så jag klarar mig och kan göra det som förväntas av mig. Men icke, har man varit "beroende" en gång så är man stämplad och får klara sig på egen hand.

Vill ha ett liv som är värdigt att leva, den här skiten suger in min själ till de mörkaste av ställen där jag gömmer mig och stirrar in i avgrunden.

Jävla tjat, jag vet. Ville bara testa att skriva av mig lite...

Tack för att ni läste, mer kommer snart!