Tillbaka på ruta ett... Trodde inte att jag skulle skada mig själv fysiskt igen, men om mina s.k "stämningstabiliserande" läkemedel inte gör det de ska så är det väl bara en tidsfråga.

 Endorfiner skulle finnas på flaska, finns inget bättre smärtlindrande varesej det gäller psykisk eller fysisk smärta. Dessutom är det ju så lätt att administrera sig själv en dos.

Tror att jag behöver något som lyfter upp mig från de här jävla dalarna jag hamnar i, vad vet jag inte, men det finns säkert någonting där ute. Är bara så trött på att som patient be om läkemedel av min läkare, men som en av de många sköterskor jag träffat sa: "Just nu självmedicinerar du, när du hittar rätt kombination av läkemedel kommer du må så bra att du inte ens kommer vilja ha morfinet eller dina andra dämpande grejer..."  Det är väl delvis den frasen som ger mig styrka att fortsätta kampen, men det känns som om jag provat allt redan.

Är så trött på att jag negligerar de som bryr sig och finns runt omkring mig, vänner, familj o.s.v Vet att ni bryr er, men det spelar inte någon roll hur många gånger jag får höra att jag måste ta ansvar och göra det som förväntas av mig, det får mig bara att må sämre. Känns ungefär som ett knivhugg varje gång... Lägger snart in mig igen, klarar uppenbarligen inte av livet såhär.

Tack för att ni läser min blogg, men låt inte mig inspirera er till något!

Inte riktigt.. Men de två sista har förstört hela fjällresan.

Ont som fan från midjan o neråt samt ryggen.. skulle tränat några veckor innan vi åkte >_<

Citodonen är slut, har 4x0,5mg iktorivil kvar och inga stilnoct.

Orkeslös, rastlös och vill inget annat än bara ligga och lyssna igenom In Flames album och tyna bort.

Har ett starkt sug efter att skada mig själv för att få en dos endorfiner... detta kommer inte att fungera länge till. Smärtan och ångesten styr mitt liv, försöker göra det som förväntas av mig men sviker mina närmaste på nästan konstant basis, gång efter gång... spelar ingen roll vad det är, hur i helvete kunde jag gå från medicinfri till tungt neddrogad på mindre än ett år?

Ska bli skönt att komma hem imorgon.

Är folk verkligen så dumma i huvudet?

Har spenderat helgen i sommarstugan på Bornholm, vilket var skönt... hjälpte mig att få koppla av ordentligt några dagar tillsammans med min morfar samtidigt som man fick perspektiv på saker.

Nu visar det sig att jag behöver behandlas som någon jävla 11-åring och ska gå och lägga mig 23.00 SENAST.. ehm... va?

Det gör jag bara inte, kan inte och vill inte... sover väl när fan jag vill.

Men nähä, då försvann min dator... på min dator har jag min kommande inkomst samt det enda som distraherar mig tillräckligt från skärandet och överdoser...

Jag klarar mig själv, kan inte folk "runt omkring" mig fatta det, jag är inte något jävla rullstolsmongo, jag är inte 3 år och jag kan torka mig i röven själv. 

Nu har jag inget antabus kvar i blodet, så krogen here i come!

Dra åt helvete